Organisatorisk inlärning

Hela idén om att forska och undervisa på krishanteringsområdet bygger på att man tror att samhällets institutioner kan bli bättre på att möta de utmaningar som kriser representerar. Detta kräver ett substantiellt mått av organisatorisk inlärning. CRISMART:s forskare har därför ägnat tid och möda för att spåra kollektiva inlärningsprocesser och utröna vilka omständigheter som främjar respektive kringskär utvecklingen av organisatorisk kunskap och förmåga.

CRISMART:s första stora arbete på området utgörs av Eric Sterns artikel “Crisis and Learning: A Conceptual Balance Sheet” i Journal of Contingencies and Crisis Management. Stern beskriver forskningsfronten på området och behandlar den viktiga frågan om huruvida organisationer eller kollektiv faktiskt kan lära sig.

Flera kognitiva och strukturella fenomen hindrar lärande i krisens spår. Lärdomar tenderar att stanna vid att på ett rutinartat sätt rätta till mindre fel medan fundamentala organisatoriska värden, normer och rutiner inte ifrågasätts. Detta medför att kriserfarenheter ofta inte utnyttjas på ett lämpligt sätt. Det vore därför värdefullt att öka kunskapen om olika lärandemönster i samband med kriser. För detta syfte ställer Edward Deverells avhandlingsprojekt frågan: Hur och i vilken utsträckning lär sig svenska offentliga organisationer av sina kriserfarenheter, och hur kan vi förklara skillnader och likheter i deras lärandemönster?

Inom krishanteringsforskning görs ofta antagandet att utvecklingen av lämpliga hanteringsstrategier är avhängigt existensen av ett kollektivt minne av tidigare erfarenheter av kriser, men studier som empiriskt belägger detta saknas dock. Susanne Ullbergs avhandlingsprojekt syftar till att med etnografisk metod utforska hur krishantering påverkas av socialt minne (och glömska) genom att ur ett socialantropologiskt perspektiv analysera hur sådana processer konstrueras över tid i relation till tidigare kriserfarenheter. Det etnografiska fältet finns i Santa Fe, en stad i nordöstra Argentina som regelbundet drabbas av översvämningar, senast 2003. Översvämningar har genom historien alltså varit ett återkommande fenomen i regionen och kan sägas vara en del av livet i de drabbade samhällena. Man kan därför argumentera för att det sociala lärande och minnesskapande som är av relevans för krishantering har ett stort tidsdjup som kan antas vara av betydelse. Av ytterligare relevans är att studera dessa fenomen och deras effekter i denna region i relation till processer av social sårbarhet som ökat drastiskt i Argentina och i Santa Fe de senaste decennierna, och analysera vilken relation, om någon, detta har för såväl minnesprocesser som krishanteringsstrategier.